Avståndsmätning med kod

Avståndet till en satellit bestäms genom att mäta hur lång tid det tar för satellitsignalen att nå mottagaren.

Principen för kodmätning

Tiden mellan utsändning och mottagning av GNSS-signalen är relativt lätt att bestämma vid kodmätning. Satelliterna och GNSS-mottagarna är tänkta att generera samma kod vid samma tidpunkt. Genom att förskjuta den lokala koden i mottagaren tills den överensstämmer med den mottagna koden får man fram en tidsskillnad. Avståndet mellan mottagare och satellit kan därför räknas ut som ljusets hastighet multiplicerat med den uppmätta tidsskillnaden.

Genom att samtidigt mäta mot tre satelliter kan GNSS-mottagarens position i princip bestämmas. Eftersom GNSS-mottagarens klocka är förhållandevis osäker måste även felet i denna bestämmas, vilket innebär att mätning måste ske mot minst fyra satelliter.

Illustration av principen för kodmätning.
Vid kodmätning matchas signalen från satelliten med den signalkopia som genereras i GNSS-mottagaren. Avståndet mellan satellit och mottagare kan då beräknas utifrån tidsskillnaden.

Enklare GNSS-mottagare, i t.ex. bilnavigeringssystem och smartmobiler, använder kodmätning.

Hur noggrann är avståndsmätning med GNSS?

En användbar tumregel är att signalupplösningen är cirka en procent av våglängden, vilket stämmer för såväl kod som bärvåg. Under den gränsen kan inte signalkopiorna matchas tillförlitligt. Som exempel kan vi ta den så kallade C/A-koden på GPS-satelliternas L1-frekvens. C/A-koden har en chiplängd på ungefär 300 meter och signalupplösningen – eller ”noggrannheten” – i mätningen av avståndet till en satellit är därför cirka tre meter vid kodmätning.