I Skandinavien finns ett fenomen som kallas landhöjning. Landhöjningen påverkar våra geodetiska referenssystem och är viktig att ta hänsyn till när vi räknar om koordinater mellan olika tidsepoker.
Vad är landhöjning?
Med landhöjning menar vi här jordskorpans återgång till sitt jämviktsläge efter att ha varit belastad med kilometertjock is under den senaste istiden. Isen var tung och tryckte ner jordskorpan. När isen började smälta för ca 20 000 år sedan lättade trycket på jordskorpan och landet började höja sig. För ca 10 000 år sedan försvann den sista isen från Skandinavien. På grund av jordens trögflytande inre tar det dock mycket lång tid innan den återgått till sitt jämviktsläge. Hittills har vissa delar av landet höjt sig flera hundra meter och man räknar med att många tiotals meter återstår. Landhöjningen varierar och är störst i norra Sverige vid Bottenvikskusten (cirka 10 mm/år) och minst i Skåne (cirka 1 mm/år).
Observationer av landhöjningen
Landhöjningen kan studeras med vattenståndsobservationer. På förslag av Anders Celsius höggs vattenståndsmärken in i klippor och stenar längs kusten under 1700-talet. Celsius kunde inte avgöra om det var landet som höjdes eller vattnet som sänktes. Han kallade fenomenet för ”vattuminskning”. Idag registreras vattenståndet med automatiska vattenståndsmätare. Landhöjningen kan även bestämmas med hjälp av andra typer av observationer, som till exempel upprepad avvägning, GNSS och observationer av gamla strandlinjer (som numera ligger uppe på land).
Beroende på vad vi relaterar landhöjningen till, skiljer vi mellan
- absolut landhöjning: landhöjning relativt jordens centrum
- avvägd landhöjning: landhöjning relativt den av klimateffekter opåverkade havsytan (geoiden)
- apparent landhöjning: landhöjningen relativt havets verkliga medelnivå.
Landhöjningen innebär också förflyttningar av massor i jordens inre, som påverkar tyngdkraftsfältet och därmed geoiden, om än långsamt. För mycket noggranna tillämpningar måste alltså tyngdkraftsvärden definieras för en viss epok (tid).
Landhöjningsmodellen NKG2016LU
2016 lanserade Nordiska kommissionen för geodesi (NKG) landhöjningsmodellen NKG2016LU. Den används som officiell landhöjningsmodell i såväl Sverige som i de övriga nordiska och baltiska länderna. Modellen är baserad på upprepade precisionsavvägningar och data från fasta referensstationer för GNSS. För området utanför de nordiska och baltiska länderna är landhöjningen skattad ur en geofysisk modell, som är grundad på teorier om inlandsisens tjocklek och egenskaper hos manteln och jordskorpan.
Dokument och filer
- Läs om olika sätt att ange landhöjningen (pdf, nytt fönster)
- Landhöjningsmodellen beskrivs närmare i NKG2016LU: a new land uplift model for Fennoscandia and the Baltic Region (på engelska, nytt fönster) (Vestøl, O., Ågren, J., Steffen, H. et al., Journal of Geodesy, 2019). Se även presentation av NKG2016LU (pdf, på engelska, nytt fönster)
- Ladda ner NKG2016LU inklusive standardosäkerheter (zip, på engelska, nytt fönster)
- Ladda ner NKG2016LU_gdot, en modell av tyngdkraftsförändringen (zip, på engelska, nytt fönster)
- Läs om beräkning av historiska strandlinjer i Calculation of Historical Shore Levels back to 500 A.D. in the Baltic Sea Area due to Postglacial Rebound (Ekman, M) (pdf, på engelska, nytt fönster)