Förvaltningen av de nationella geodetiska referensnäten omfattar det aktiva referensnätet Swepos, de passiva GNSS-punkterna i SWEREF 99 och referensnätet för höjdsystemet RH 2000.
Längre fram kommer även referensnätet för tyngdkraft (RG 2000) att omfattas av förvaltningen.
Förvaltning av det aktiva referensnätet
SWEREF 99 realiseras av det nationella aktiva referensnätet Swepos, där de 21 fundamentalstationerna spelar en viktig roll genom sin stabilitet och kontinuitet.
Förvaltningen utförs på ett sådant sätt att eventuella förändringar av de fasta referensstationerna inte ska påverka användaren. För att det aktiva referensnätet ska ge stabila koordinater över tid görs t.ex. byte av utrustning på fundamentalstationerna endast om det är absolut nödvändigt. Andra förändringar såsom byte av programvara och beräkningsstrategi görs med stor försiktighet. Tillsyn baserat på typ av station genomförs regelbundet, men består i huvudsak av årlig service eller service vid behov.
Förvaltningen av det aktiva referensnätet består också av olika beräkningar och analyser i syfte att övervaka stationernas stabilitet och för att upptäcka eventuella problem.
Förvaltning av passiva GNSS-punkter
Vid sidan av det aktiva referensnätet finns ca 300 stabila punkter med bra förutsättningar för GNSS-mätning, så kallade försäkringspunkter. Dessa passiva punkter behövs bl.a. för att kontrollera det aktiva referensnätet och ge möjlighet att upptäcka eventuella rörelser i jordskorpan mellan de Swepos-stationer som är etablerade på fast berggrund. Punkterna är bestämda i SWEREF 99 och många är dessutom höjdbestämda i RH 2000 genom avvägning.
Ajourhållningen av dessa innebär att de inventeras och mäts vid upprepade tillfällen för att kontrollera mät- och beräkningssystemet i det aktiva referensnätet. För de försäkringspunkter som har avvägd höjd och utgör underlag för geoidbestämning kontrolleras även RH 2000-höjden genom avvägning till närliggande höjdfixar.
Förvaltning av referensnätet i höjd
RH 2000 realiseras av höjderna på de höjdfixar (som överensstämmer med sina grannpunkter) som ingick i den tredje precisionsavvägningen eller som tillkommit senare i samband med olika förtätningar eller vid den regelbundna ajourhållningen. Denna definition innebär en passiv realisering av höjdsystemet.
Ajourhållningen innebär att alla höjdfixar inventeras, men inte alla förstörda höjdfixar ersätts. Enligt särskilda riktlinjer ersätts ett urval av de förstörda höjdfixarna, som då vanligtvis avvägs efterföljande år från omgivande höjdfixar. Vid behov utförs också förtätningar och ommätningar av referensnätet där befintliga stabila höjdfixar utgör utgångspunkter. Alla mätningar utförs på sådant sätt att nya höjder får samma kvalitet som de äldre.
En mer utförlig beskrivning av förvaltningen av de nationella geodetiska referensnäten finns i Lantmäterirapport 2019:1 (pdf, nytt fönster).