Den postglaciala landhöjningen i Sverige påverkar våra geodetiska referenssystem och är en viktig komponent när vi räknar om våra koordinater mellan olika tidsepoker.
Vad är landhöjning?
Med landhöjning menar vi här jordskorpans återgång till sitt jämviktsläge efter att under den senaste istiden varit belastad med kilometertjock is. När isen började smälta för ca 20 000 år sedan lättade trycket på jordskorpan och landet började höja sig. För ca 10 000 år sedan försvann den sista isen från Skandinavien. På grund av jordens trögflytande inre tar det dock mycket lång tid innan den återgått till sitt jämviktsläge. Hittills har landet höjt sig flera hundra meter och man räknar med många tiotals meter återstår. Landhöjningen varierar och är störst i norra Sverige vid Bottenvikskusten (cirka 10 mm/år) och minst i Skåne (cirka 1 mm/år).
Observationer av landhöjningen
Landhöjningen kan studeras med vattenståndsobservationer. På förslag av Anders Celsius, som kallade fenomenet för vattuminskning, höggs under 1700-talet vattenståndsmärken in i klippor och stenar längs kusten. Idag registreras vattenståndet med automatiska vattenståndsmätare. Landhöjningen kan även bestämmas med hjälp av andra typer av observationer, som till exempel upprepad avvägning, GNSS och observationer av gamla strandlinjer (som numera ligger uppe på land).
Beroende på vad vi relaterar landhöjningen till, skiljer vi mellan
- absolut landhöjning: landhöjning relativt jordens centrum
- avvägd landhöjning: landhöjning relativt den av klimateffekter opåverkade havsytan (geoiden)
- apparent landhöjning: landhöjningen relativt havets verkliga medelnivå.
Landhöjningen är också förknippad med massförskjutningar i jordens inre som påverkar tyngdkraftsfältet och därmed geoiden, om än långsamt. Detta medför att tyngdkraftsvärdena ändras och för mycket noggranna tillämpningar alltså måste definieras för en viss epok.
Landhöjningsmodellen NKG2016LU
2016 lanserade Nordiska kommissionen för geodesi (NKG) landhöjningsmodellen NKG2016LU. Den används som officiell landhöjningsmodell i såväl Sverige som i de övriga nordiska och baltiska länderna. Modellen är baserad på upprepade precisionsavvägningar och data från fasta referensstationer för GNSS. För området utanför de nordiska och baltiska länderna är landhöjningen skattad ur en geofysisk modell, som är grundad på teorier om inlandsisens tjocklek och egenskaper hos manteln och jordskorpan.
Dokument och filer
- Läs om olika sätt att ange landhöjningen (pdf, 0,1 MB, nytt fönster)
- Landhöjningsmodellen beskrivs närmare i NKG2016LU: a new land uplift model for Fennoscandia and the Baltic Region (på engelska, nytt fönster) (Vestøl, O., Ågren, J., Steffen, H. et al., Journal of Geodesy, 2019). Se även presentation av NKG2016LU (pdf, på engelska, 5,7 MB, nytt fönster)
- Ladda ner NKG2016LU inklusive standardosäkerheter (zip, på engelska, 8,4 MB, nytt fönster)
- Ladda ner NKG2016LU_gdot, en modell av tyngdkraftsförändringen (zip, på engelska, 1,6 MB, nytt fönster)
- Läs om beräkning av historiska strandlinjer i Calculation of Historical Shore Levels back to 500 A.D. in the Baltic Sea Area due to Postglacial Rebound (Ekman, M) (pdf, på engelska, 0,3 MB, nytt fönster)