GPS förvaltas och utvecklas av USA och var ursprungligen avsett för militära tillämpningar. Idag har dock teknikspridningen och massmarknaden för GPS gjort det allt viktigare att garantera även civila tillämpningar.

GPS är designat för att garantera tillgång till minst fyra satelliter oavsett var man befinner sig på jorden. Minst fyra satelliter är också minimikravet för att en GPS-mottagare ska kunna bestämma sina fyra grundläggande parametrar: tredimensionella koordinater i GPS-referenssystemet WGS 84, samt mottagarklockans fel.

Amerikanskt satellitsystem

GPS (Global Positioning System) var det första GNSS som utvecklades, med början på 1970-talet.

GPS normala satellitkonstellation innebär att minst 24 satelliter är i drift, jämnt fördelade över sex separata banplan cirka 20 000 km över jordytan. GPS-satelliterna sänder ut så kallade navigationsmeddelanden på två separata frekvenser, L1 och L2, vilka båda ligger i L-bandet inom det ultrahöga frekvensspektrumet (cirka 1-2 GHz). Meddelandet består av en radiosignal som är modulerade med satellitspecifika koder, vilket gör att en GPS-mottagare snabbt kan identifiera vilken satellit som signalen kommer ifrån.

Kontroll av systemet

GPS-satelliterna kontrolleras och styrs via ett antal markbundna kontrollstationer. Kontrollstationerna följer satelliternas banor och kan vid behov korrigera dessa. Kontrollstationerna styr dessutom vilken information som GPS-satelliterna ska sända ut i navigationsmeddelandet, det vill säga de kodade signalerna.

Modernisering av GPS

Sedan millennieskiftet pågår en modernisering av GPS, vilket bland annat innebär förbättrade modeller av satelliter. Förbättringarna innefattar även utsändning av ytterligare signaler (L2C och L5) som ersätter de äldre signalerna.

Mer information