En omarrondering innebär att man ombildar skogs- och jordbruksfastigheter inom ett större område, exempelvis en by eller ett skifteslag. Målet är att skapa mer sammanhållna fastigheter som är enklare att bruka och mer ändamålsenliga.
Vilken sorts fastigheter deltar i en omarrondering?
Fastigheter med andra ändamål än jord- och skogsbruk t.ex. bykärnor, och andra bebyggda områden ingår inte. Inte heller mark där det finns ett bygglov eller ett positivt förhandsbesked för bygglov ingår i en omarrondering.
Hur startar en omarronderingsförrättning?
Innan en omarrondering påbörjas undersöker Länsstyrelsen vilka förutsättningar det finns för att genomföra den. Länsstyrelsen genomför ett förarbete i samverkan med Lantmäteriet och Skogsstyrelsen.
Ansökan om omarrondering
För att en omarronderingsförrättning ska komma till stånd krävs att en ansökan kommer in till Lantmäteriet. När ansökan kommer in prövar Lantmäteriet om den kan genomföras enligt villkoren i fastighetsbildningslagen.
Handläggning av ärendet
Beslut om avverkningsstopp
I början av ärendet beslutar Lantmäteriet om avverkningsstopp, ett förbud att avverka skog. Anledningen till avverkningsstoppet är att skogsbestånden ska inventeras och värderas. Avverkningsstoppet pågår tills omarronderingen vinner laga kraft.
Den som eldar med ved kan söka dispens hos Lantmäteriet för vedhuggning (beviljas alltid för husbehov). Hyggesrensning, markberedning, plantering och röjning får utföras, men ska anmälas till Lantmäteriet eller Skogsstyrelsen så att skogsvärderingen kan justeras.
Inventering och värdering
Efter beslutet om avverkningsstopp påbörjas inventeringen. Den sker genom kontroll av alla bestånd i fält.
Inventeringen utgör grunden för den värdering som görs, där varje markägares innehav (areal, volym och värde) sammanställs. Värderingen ligger sedan till grund för fördelningen av det nya markinnehavet.
Markägarnas önskemål
Alla markägare ges möjlighet att tala om för Lantmäteriet var de vill ha sin mark lokaliserad. Förutom lokaliseringen av marken kan önskemålet avse andra förändringar i ägandet som är lämpligt att hantera i samband med förrättningen. Det kan till exempel vara att upplösa ett samägande.
Ny fastighetsindelning
Utifrån markägarnas önskemål arbetas en ny fastighetsindelning fram. Markägarna får ta del av den nya fastighetsindelning som de har möjlighet att lämna synpunkter på. Nya gränser skapas ofta utifrån naturliga förutsättningar som vägar, diken och kraftledningar.
När den nya fastighetsindelningen är klar märks de nya gränserna ut på marken och mäts in.
Beslut om fastighetsbildningen fattas
När alla åtgärder är klara i förrättningen, tas beslut om fastighetsbildningen. Kartor och beskrivningar över samtliga fastigheter upprättas och förrättningen avslutas.
Myndigheters samverkan vid en omarrondering
Länsstyrelsens roll i omarronderingen
Länsstyrelsen i Dalarna har i uppdrag från regeringen att verka för en förbättrad fastighetsstruktur och även fått medel för det. Länsstyrelsen bedriver förarbeten för att undersöka intresset för att ansöka om en omarronderingsförrättning.
Länsstyrelsen Dalarna (nytt fönster)
Skogsstyrelsens roll i omarronderingen
Skogsstyrelsen ansvarar för inventering och värdering av den mark som ingår i en omarronderingsförrättning samt skogliga frågor.
Lantmäteriets roll i omarronderingen
Lantmäteriet genomför omarronderingen, dvs. gör en ny fastighetsindelning och markerar nya gränser.
Vill du lära dig mer om historiska skiftesformer i Sverige?
I större delen av Sverige genomfördes omfattande ägoskiften av både skogs- och jordbruksmark redan under 1700- och 1800-talen. Resultatet har varit att skogsägarna fått större och mer sammanhängande skogsskiften och skogsbruket har kunnat bedrivas rationellt.
I slutet av 1700-talet hade storskiftet genomförts i stort sett hela landet utom i Dalarna. Här inleddes reformen först 1803 och tog nära hundra år att genomföra. Traditionen att dela jorden mellan olika personer vid arvskiften fortsatte dock. Med den ägosplittring som följde av alla sämjedelningar (privata markdelningar) blev det svårt att bedriva ett rationellt skogsbruk.
Förbättringar av ägoindelningen krävdes, men det laga skifte som följde möttes med misstro och kunde bara genomföras på några få platser. Med stöd av den så kallade Dalalagen, som instiftades 1932, kunde laga skiftet av ytterligare 200 000 hektar genomföras fram till 1984.