Hoppa till sidans innehåll
Other languagesLanguages Lättläst Teckenspråk

Hitta gränser

Fastighetsgränsen är skiljelinjen mellan fastigheter. Den går mellan de gränspunkter som vanligtvis beslutats vid en lantmäteriförrättning, markerats genom gränsmarkeringar på marken och redovisats på kartan. 

Fastighetsgränser och gränsmärken har stor betydelse för markens användning och ofta för grannsämjan. Gränserna bestämmer fastighetens omfattning på marken och vad man äger. Att veta gränsens läge och vad man får och inte får göra med den eller nära den är viktigt vid till exempel fastighetsköp, bygglov, skogsavverkning, jakt, fiske, uppsättning av staket och plantering av häckar.

Ibland är det svårt att hitta gränsmarkeringarna på marken. Många kom till för mer än 100 år sedan och kan vara överväxta idag. Maskiner i skogs- och jordbruket, vägbyggen och andra anläggningsarbeten har förstört många märken.

Frågor och svar om gränser och gränsmarkeringar

Gränsmarkeringen är oftast en råsten eller ett rör i marken.

Råstenen är den vanligaste av äldre gränsmarkeringar på landsbygden och i skogsmark. Den består i allmänhet av en rest toppig sten, något nedgrävd. Den är kringskolad med mindre stenar och stenskärvor. Ibland lades tegelskärvor eller träkol under röset för att utvisa att det var ett verk av människohand. I enstaka fall kan råstenen utgöras av en jordfast sten, men är då ofta på något sätt märkt med någon inhuggning samt kringskolad för att utmärka dess status.

Rör som slagits ner i marken är idag det vanligast förekommande gränsmärket. Det förekommer även hål eller dubb i sten eller berg (ibland omgivet av en huggen fyrkant), trästolpar (i myrmarker) och rör som fästs i sten eller berg eller gjutits fast i cement.

Ibland kan man ta fel eftersom inte alla markeringar eller hävder är fastighetsgränser. I tätorter är det vanligt att stödmurar, häckar, staket, plank etcetera är tecken på en hävdad gräns. Ett rör i marken eller ett hål i berget kan vara en gränsmarkering, men även olika punkter som används för mätningsarbeten är markerade på samma sätt. Det finns ingen text på markeringen så det framgår inte vilket ändamål den har. Dessutom kan det finnas andra rör som sticker upp ur marken, till exempel vattenledningsrör.

Gränsmarkeringen är enligt bestämmelse i jordabalken det som i första hand rättsligt visar var fastighetsgränsen mellan fastigheter är belägen. När fastigheter skapas beslutar man om gränser och markerar dem för att det ska vara möjligt att hävda fastigheten.

En gräns som har tillkommit vid lantmäteriförrättning eller dylikt är lagligen bestämd och det är gränser av den typen som behandlas här. Exempel på gränser som inte är lagligen bestämda är gränser kring kolonilotter, sämjelotter och arrendetomter.

Du kan som markägare på egen hand söka dina egna gränser, hugga upp gränslinjen, måla träd i gränslinjen och slå ned pålar som markerar gränsen och tydliggöra markeringar med färg, (gärna vit eller mörkröd), märkbrickor, pinnar etcetera.

Om du gör detta tillsammans med den eller de markägare du delar gräns med, undviks många onödiga konflikter. Det är också klokt att kontakta grannen innan man påbörjar något som kan tänkas påverka dennes fastighet exempelvis bygga staket, murar eller anlägga häckar i gränsen.

När man köper en fastighet är det bra att ha gränserna klara för sig. Begär alltid att säljaren ska visa var gränserna går och var eventuella gränsmarkeringar finns.

Nej, det är straffbart att förstöra eller ändra en gränsmarkering. Det är alltså inte tillåtet att till exempel rubba eller kapa befintliga gränsrör. Det är givetvis också straffbart att avsiktligt flytta en gränsmarkering. Dessutom får du inte utan vidare bygga i eller för nära en gräns eller på annat sätt påverka en grannes möjlighet att använda sin fastighet.

Vet du att ett gränsmärke kommer att skadas, så kan du få hjälp att säkerställa dess läge, genom att få det inmätt. Om du av misstag råkar förstöra en markering - fylla massor över den, gräva eller plöja bort den - så får du inte på egen hand sätta tillbaka den där du tror att den stod. Markering av gränspunkter är en uppgift för Lantmäteriet.

Gamla gränsmärken - även sådana som inte längre har någon funktion - kan vara i lag skyddade som kulturminnen.

Med hjälp av kartor, uppgifter från tidigare ägare, och från nuvarande och tidigare grannar, kan du oftast ta reda på var någon markering finns eller var delar av en gräns är tydlig. I skogsmark kan du lämpligen börja med att leta efter markeringar i ändpunkter eller i hörn, eftersom dessa markeringar oftast är större och tydligare än markeringar som ligger däremellan.

Hittar du en markering eller detaljer på kartan såsom hus eller diken som fortfarande finns kvar kan du ta ungefärliga mått därifrån. Sedan letar du efter fler tecken på marken där du tror att något bör finnas. Rågångar i skogen och gärdesgårdar samt stenmurar skvallrar om att här går en gräns. Det förekommer också att gränser i skogen stakats ut med aluminiumpålar. Exempel på olika tecken i naturen som tyder på att det finns en hävdad gräns är:

  • skillnader i bestånden i skogsmark såsom skog av olika ålder.
  • bleckor i träd. Ta därför inte bort träd med sådana om de kan vara sparade för att visa rågången.
  • kvistade och avskalade käppar (oftast gran). Sätt upp dem igen om de ramlat omkull.
  • diken.

I skogsmark finns ofta så kallade utliggare och visare cirka 20 meter från råsten i gränsens riktning. Utliggare och visare är en avlång upprättstående sten som pekar i gränsens riktning. Det kan också ofta i myrmark vara tre träpålar i gränslinjens riktning. Visare placerades ofta på höjder och krön i terrängen.

På kartan finns ibland mått som kan användas. Det kan också finnas lägesuppgifter i form av koordinater på kartan (punkter som mätts in från kända märken eller speciella mätpunkter) eller i en bilaga till kartan (teknisk beskrivning). I tätbebyggda områden är måtten oftast angivna med stor noggrannhet - på centimetern när.

De kartor och handlingar som upprättats vid lantmäteriförrättningar och som beskriver när fastigheten bildades är det viktigaste hjälpmedlet för att se var gränser går. Dessutom har man god hjälp av registerkartan. Registerkartan finns på Lantmäteriet. I tätorter finns ofta kartor i större skala, till exempel primärkartor och grundkartor, som finns hos kommunen.

Lantmäteriets förrättningskartor ser du ofta vilken typ av markering som används för att märka ut just din gräns. Varje gränsmarkering benämns då med en förkortning. Nedan är en lista på de vanligaste förkortningarna som används på förrättningskartorna. Har du hittat en förkortning på din karta som inte finns med nedan? Välkommen att kontakta Kundcenter så hjälper de dig.   

Förkortning Markeringstyp
Db Dubb i berg
Dg Dubb i betonggjutning
Ds Dubb i sten
Grg  Gammalt rör i betonggjutning
Grn        Gammal råsten
Grm    Gammalt rör i mark
Hb Borrhål i berg
Hg Borrhål i betonggjutning
Hs          Borrhål i sten
Om Omarkerad punkt
Rb Rör i berg
Rg Rör i betonggjutning
Rm Rör i mark
Rn Råsten
Rs Rör i sten
Tp        Träpåle
Sa      Spik i asfalt
Sb Spik i berg
Sg Spik i betonggjutning
Ss Spik i jordfast sten
St Stolpe

                                                                                                                                                

 

Avsöndring var en privat jorddelning med begränsat myndighetsinflytande där överlåtelsehandlingen är central. Åtgärden kunde genomföras fram till 1928 då Jorddelningslagen trädde i kraft, och fram tills 1917 krävdes inte ens en karta över gränserna.

Förenklat kan man säga att det var de berörda parterna som tillsammans beslutade hur gränserna skulle gå och vilka rättigheter som skulle följa med den nya fastigheten.

Vid en avsöndring blir inte fastighetsgränserna lagligen bestämda. Vid oklarheter kring gränsens juridiska läge kan det därför krävas en fastighetsbestämning för att klargöra en avsöndrad fastighets rättsliga gränser.

Mer information om fastighetsbestämning finns att läsa här