Frågor och svar om HMK

Här kan du ta del av vanliga frågor och svar om HMK. Frågorna är grupperade efter sakområde.

 Hittar du inte svaret på din fråga? Skicka in den här.

Allmänna frågor om HMK

Nej, HMK är ingen föreskrift. Riktlinjerna i HMK är bara bindande om avtalsparter eller huvudmän väljer att tillämpa dem, t.ex. vid upphandling eller i egna regelverk.

Handböckerna är tänkta som ett stöd för yrkesmässig geodatainsamling, geodetisk mätning och kartframställning. De råd som riktas till beställare bygger på erfarenheter och krav som Lantmäteriet, kommunerna och Trafikverket har inom sina respektive verksamhetsområden.

Krav i HMK är hänvisningsbara riktlinjer i HMK-handböckerna med rubriken ”Krav”. Användning av krav förutsätter att det finns en överenskommelse mellan en beställare/kravställare och en utförare där det hänvisas till de specifika kraven i HMK.

Det finns som beställare alltid möjlighet att frångå eller komplettera de krav som finns i HMK. Kraven redovisas i ljusröda rutor i början av numrerade avsnitt i handböcker från och med version 2020.

HMK innehåller inga riktlinjer för bedömning av behörigheter med koppling till föreskrifter eller liknande. Däremot har Lantmäteriet i samråd med högskolor och andra intressenter formulerat en rekommendation om Grundläggande mätningsteknisk färdighet.

Detta bör i första hand användas som ett riktmärke för meriter som kan ses som rimliga för självständigt arbete/ansvar. Grundläggande mätningsteknisk färdighet ersätter alltså inte en formell behörighetbedömning, men kan ingå i den.

Se även avsnitt 3.1 i HMK – Introduktion 2017 (pdf, nytt fönster).

Flera av HMK-handböckerna innehåller riktlinjer för utformning och användning av en teknisk specifikation, dvs. ett gränssnitt mellan beställare och utförare där produktionskraven finns samlade. I dessa handböcker finns även mallar och exempel som baseras på riktlinjerna.

Referensdokumentet HMK – Introduktion 2017 (pdf, nytt fönster) tar upp formella aspekter av upphandling, till exempel juridik.

HMK-dokumenten uppdateras vid behov. Minst en gång per år sker översyn av de senaste handboksversionerna. I anslutning till översynen kan mindre uppdateringar göras, vilket redovisas i HMK-loggen (pdf, nytt fönster). Synpunkter från användare kan normalt hanteras på samma sätt.

Större uppdateringar som föranleder nya versioner planeras och förankras i HMK Referensgrupp, vilket inkluderar en remissprocess. Observera att även äldre versioner av handböckerna finns tillgängliga för nedladdning. Anledningen till detta är att handböckerna kan ingå som underlag – och därför vara ”gällande” – i en pågående upphandling, även om det därefter har publicerats nya handboksversioner.

Behovet av nya handböcker kartläggs ofta med hjälp av HMK:s referensgrupp, som är ett viktigt forum för branschdialog och input till HMK. Utöver detta försöker vi fånga upp synpunkter och önskemål på konferenser, seminarier och informationsträffar.

Inkomna förslag prioriteras utifrån behov/nytta och resurser. När ett nytt handboksprojekt inleds sker det normalt i en arbetsgrupp, där intressenter bidrar med ämneskompetens.

Det finns både pedagogiska och språkliga skäl att föredra begreppet ”mätosäkerhet”. För det första stämmer det bättre överens med den mätvetenskapliga principen att alla mätningar bör betraktas som mer eller mindre osäkra, t.ex. de koordinatbestämningar som sker i samband med geodatainsamling.

Det existerar inget felfritt att jämföra med, vilket begreppet ”noggrannhet” kan antyda. För det andra finns det en språklig logik i att kvalitetsmåttet blir större när vi säger att mätosäkerheten ökar. För ”noggrannhet” förhåller det sig tvärtom.

Läs mer: GUM, att uttrycka mätosäkerhet.

Alla tidigare versioner av handböckerna finns tillgängliga via HMK-webben: Äldre versioner av HMK-dokument.

Dessa ska fortfarande betraktas som giltiga enligt det aktuella upphandlingsunderlaget, även om de skulle innehålla en annan uppsättning av krav och rekommendationer än senare versioner. Det är därför viktigt att alla hänvisningar till HMK-handböcker innehåller det fullständiga dokumentnamnet, inklusive versionsangivelse (det vill säga årtalsbeteckning).

Observera att vissa mindre uppdateringar (länkar, stavfel m.m.) utförs i befintliga handboksversioner om de inte är av avgörande betydelse för kravställning. Sådana uppdateringar redovisas i HMK-loggen (pdf, nytt fönster).

Ursprungligen var HMK en förkortning för ”Handbok till mätningskungörelsen” som ersatte TFA, ”Tekniska förklaringar och anvisningar till mätningskungörelsen”.

När arbetet med HMK återupptogs 2011 ändrades namnet till ”Handbok i mät- och kartfrågor” eftersom mätningskungörelsen avskaffades 2010.

Numera görs HMK med stöd av bl a följande paragrafer i Förordning (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet:

  • Lantmäteriet ska verka för enhetlighet, samordning och kvalitet inom mätningsområdet och inom det karttekniska området (5 § p6)
  • Lantmäteriet ska inom ramen för sitt verksamhetsområde även i övrigt ge råd och stöd (6 § p6)

Mer information om bakgrunden och varför HMK behövs finns i kapitel 1 i HMK-Introduktion 2017 (pdf, nytt fönster).

Frågor om specifika handböcker eller teknikområden

Inom geodetisk mätning har vi bedömt att det är svårare att kravställa en strömlinjeformad produktionsprocess, bland annat för att många mät- och beräkningsmetoder kan väljas och kombineras för att lösa olika uppgifter.

Däremot finns konceptet ”grundutförande” i geodesihandböckerna, vilket förutsätts motsvara fackmannamässigt utförande. Detta kan användas vid kravställning.

Precis som med all annan mätning så kan positionerna via GNSS (Global Navigation Satellite Systems, till exempel GPS) vara mer eller mindre osäkra, bland annat beroende på att satellitsignalerna påverkas av olika felkällor längs vägen till mottagaren.

Att ”utgångspunkterna” befinner sig 2000 mil bort och i rörelse gör det också svårt att bedöma hur tillförlitlig din egentligen position är.

Med god mätmetodik och markbaserade stödsystem/tjänster, till exempel SWEPOS i Sverige, minskar risken för stora felaktigheter i position. GNSS kan då möjliggöra positionsbestämning på centimeternivå direkt i nationella eller globala referenssystem.

Läs mer om mätmetodik:

Läs mer om SWEPOS, det nationella nätet av fasta referensstationer för GNSS (nytt fönster).

Frågor om digital grundkarta

På sidan om Kvalitén på fastighetsgränser i grundkarta får du mer information om detta.

Ja, leveransformat är upp till kommunen att välja tillsvidare. På sikt kan eventuellt rekommendationer eller föreskrifter komma i formatfrågan.

Oavsett leveransformat så rekommenderar vi att utformningen av digital grundkarta i leveransen följer kommande informationsarkitekturramverk och nationella specifikationer för geodata som tas fram i projektet Smartare samhällsbyggnad, se rekommendation 2.4 d) i HMK-Digital grundkarta.

Fastighetsförteckningen avser inte ”fastighetsförteckning till grundkartan”, utan ”fastighetsförteckning för detaljplanearbete”. Fastighetsförteckning och grundkarta enligt PBL är två olika underlag för detaljplanearbete.

De behöver inte ha helt identiskt täckningsområde. Fastighetsförteckningen omfattar alltid minst grundkarteområdet men kan även avse ett större område för att hantera berörkretsen för detaljplanen.

Läs ett fördjupat svar under rubriken Fördjupade svar på denna sida.

Nej, rekommendationen är att allt ska vara 100% rätt, men ambitionsnivån på arbetet bestäms gemensamt mellan utförare och beställare.

Det är onödigt att mäta in alla byggnader med 100% riktighet om syftet med planen till exempel är att endast ta över vägarna i ett bostadsområde eller möjliggöra för förtätning av bostäder i en del av ett område.

Det är syftet med planen som avgör hur mycket och hur noggrant objekt ska mätas in och kontrolleras i ett område. I ett område med till exempel arrendetomter kan både planteringar och häckar vara viktiga objekt för att planhandläggaren ska kunna utreda om det är möjligt att bilda fastigheter utifrån arrende.

Ja. Några exempel är:

  • rättigheter upplåtna vid avsöndring
  • avtalsrättigheter upplåtna i anslutning till förrättning
  • avtal om ledningsdragningar
  • besittningsskyddade arrenden.

Läs ett fördjupat svar under rubriken Fördjupade svar på denna sida.

Det är lämpligt att spara och återanvända geometrier för avtalsrättigheter för framtida arbete med fastighetsutredningar.

Observera dock att den lokalt sparade informationen endast ska ses som ett underlag vid kommande fastighetsutredningar som behöver kontrolleras och uppdateras. Detta eftersom informationen kan innehålla brister i form av att avtalsrättigheter kan ha avskrivits eller tillkommit.

Hur information hanteras i detalj är upp till kommunen, eftersom olika kommuner har olika rutiner och system.

Läs ett fördjupat svar under rubriken Fördjupade svar på denna sida.

HMK-Digital grundkarta utgör inte en författning utan enbart en handbok med rekommendationer. Varken Lantmäteriet eller Boverket har meddelat några föreskrifter om standarder för utformning av grundkartor.

Det är kommunen själv som i egenskap av personuppgiftsansvarig för behandlingen, måste göra de rättsliga bedömningarna som är nödvändiga enligt GDPR, bland annat bedömning av rättslig (laglig) grund enligt artikel 6.1 GDPR. Lantmäteriet kan inte göra dessa bedömningar åt kommunen.

Läs ett fördjupat svar under rubriken Fördjupade svar på denna sida.

Övriga områden

HMK – Bygg & Anläggning, HMK-BA, ingår inte i dagens HMK. HMK-BA togs fram på 1990-talet som ett branschspecifikt komplement till äldre HMK (Handbok till mätningskungörelsen).

Idag ägs HMK-BA av forskningsrådet Formas. Serien har dock inte reviderats, utan ges fortfarande ut i sin ursprungliga form.

En mer detaljerad statusbeskrivning av HMK-BA finns i rapporten HMK-TR 2018:2 (pdf, nytt fönster).

Drönare finns inte som eget handbokstema/insamlingsmetod. Däremot tas drönare upp i andra handböcker under beteckningen UAS (Unmanned Aerial Systems), t.ex. i HMK – Flygfotografering 2017 (pdf, nytt fönster) och i HMK – Fotogrammetrisk detaljmätning 2017 (pdf, nytt fönster).

HMK – Flygfotografering 2017 (pdf, nytt fönster) behandlar orienterade flygbilder i lod; hur dessa tas fram, kontrolleras och dokumenteras. Utgångspunkten är flygburen insamling av bilder i lod med GNSS/INS-stödd digital flygbildskamera, men även flygbilder i lod med UAS hanteras.


Fördjupade svar

Mer utförliga svar till frågorna:

Ska inte ”fastighetsförteckningen till grundkarta” omfatta samma område för både fastighetsförteckning och grundkarta?

Grundkarteområdet avser det område där data om topografi och fastighetsförhållanden kontrolleras och uppdateras för att bli en grundkarta för detaljplanearbete. Med andra ord finns grundkartan bara inom grundkarteområdet. Eventuella kartdata utanför grundkarteområdet avser så kallat kartutdrag där data inte kontrollerats för grundkarta, se figur 3.2 i HMK – Digital grundkarta.

Handboken beskriver ”fastighetsutredning för digital grundkarta” i avsnitt 3.6.1 och sådan görs inte utanför grundkarteområdet även om fastighetsförteckningen omfattar ett större område.

Arbetet med fastighetsutredning för fastighetsförteckningen beskrivs inte i handboken. Det som däremot sägs i handboken, enligt 3.6 d), är att inom grundkarteområdet bör grundkartan och fastighetsförteckningen alltid redovisa samma fastighetsförhållanden avseende förekomst och identitet.

För att säkerställa detta måste de två underlagen samordnas innanför grundkarteområdet. Hur denna samordning görs är upp till kommunen eftersom olika kommuner har olika rutiner för att ta fram de två olika underlagen för detaljplanearbete.

Utan samordning finns risk att underlagen visar olika information om fastighetsförhållandena innanför grundkarteområdet och att dubbelarbete utförs.

Kan ni ge exempel på kända oinskrivna avtalsrättigheter?

Rättigheter upplåtna vid avsöndring

Servitut som upplåtits vid en avsöndring är inte en officialrättighet. Det är en avtalsrättighet. Detta trots att den ofta kan vara redovisad på avsöndringskartan i den akt som finns i förrättningsarkivet. Ofta har den inte begärts inskriven. Det innebär att den inte finns redovisad i fastighetsregistret (FR), varken i allmänna delen, eller inskrivningsdelen.

Detta till trots kan man ofta, t.ex. när den redovisas på kartan i akten och avser något fysiskt bestående och uppenbart observerbart i terrängen, såsom en utfartsväg, förutsätta att förekomsten av den upptäcks vid den fastighetsutredning som görs.

Det sagda innebär också att den i ett sådant fall, trots avsaknad av det sakrättsliga skydd som en inskrivning ger, kan förutsättas vara fortsatt gällande mot nya ägare till belastad fastighet, trots att den kan ha bytt ägare flera gånger.

Ett konkret exempel kan ses i akterna 03-AVS-2417 s. 1 och 5 samt 03-88:413 s. 5-6.

De servitut som tillkommit vid avsöndringar innan 1876 har till och med samma sakrättsliga skydd som om de vore inskrivna. En anledning till detta är att det inte förrän 1876 fanns någon möjlighet att skydda sitt servitut genom inskrivning.

Dessa servitut brukar kallas priviligierade servitut, eller priviligierade avtalsservitut, och avser ofta utfartsväg, vattentäkt, mulbete, skogsfång osv. Ett tips är därför att vara särskilt uppmärksam om det inom området finns fastigheter som bildats genom avsöndring innan 1876.

Avtalsrättigheter upplåtna i anslutning till förrättning

Avtalsrättigheter kan ha upplåtits i anslutning till, (men inte inom), förrättning och finnas med i förrättningsakt även efter avsöndringsepoken. Ofta har upplåtelsen skett med medverkan av förrättningslantmätaren och därför tagits med som en bilaga i förrättningsakten.

Det kan till och med vara så att förekomsten av, eller till och med utövningsområdet för, rättigheten, finns redovisad på förrättningskartan. Anledning till att upplåtelsen gjorts som en avtalsrättighet, och inte en som en officialrättighet, är ofta att legalt hinder funnits att göra den som det senare.

Av någon anledning är det ofta så att rättigheterna inte blivit inskrivna. Vad som anförts ovan under 1) om upptäckt av rättigheten vid fastighetsutredning liksom sakrättsligt bestånd torde därför gälla i högsta grad även för dessa. Ett konkret exempel kan hittas i akt 04-YTT-429 s. 1 och 12.

Avtal om ledningsdragningar

Tillåtelse att förlägga ledningar i eller under allmän plats, allmän väg eller järnväg har ofta skett genom särskilda avtal, istället för genom upplåtelse av t.ex. ledningsrätt. Den rättsfigur som uppkommit genom avtalet torde, i det här sammanhanget, närmast vara att anse som en ej inskriven avtalsrättighet.

Förekomsten av avtalet torde ofta vara känd av kommunen sedan tidigare, och om inte annat så torde konstaterad förekomst av ledningarna väcka (miss)tankar hos grundkarteutföraren om förekomst av sådant avtal som grund för förläggandet. Kopia av dessa avtal kan dessutom finnas med som bilagor i förrättningsakter avseende ledningsrätter eller liknande.

Som en slags förklaring till varför avbrott gjorts i en ledningsrättssträckning. Ett erfaret och tränat öga kan ana förekomst av sådana avtal genom att studera ledningsrättssträckningar på registerkartan.

Besittningsskyddade arrenden

Besittningsskyddade arrenden har sällan skrivits in i FRs inskrivningsdel, och är naturligtvis inte officialrättigheter. Ändå torde förekomsten av sådana ofta vara allmänt kända och av stor betydelse för planläggning av viss typ.

Ett exempel är bostadsarrenden för en samling av fritidshus på s.k. ofri grund. Vid planläggning av sådant område, som kan vara ett resultat av ett önskemål om att stycka av och sälja tomtmark till resp. hus/husägare, är förekomsten av arrendena naturligtvis känd för kommunen eller initiativtagaren till planläggningen.

Det är också så att det är viktigt att avtalen finns företedda och undersöks i planläggningsarbetet så att rättigheterna kan beaktas och hanteras enligt bästa förutsättningar. Det gäller också för den beskrivning av konsekvenser som ska ske enligt lagen.

Ett annat exempel är förekomst av jordbruksarrende på ett markområde som köpts in som ett råmarksområde för planläggning. Jordbruksområden är ofta upplåtna med arrenden. För ett åker- eller betesmarksområde som brukas när planläggning inleds bör det rent av som grundhypotes antas att det föreligger ett arrende.

För planläggning av råmarksområden som ägs av kommunen eller annan initiativtagare till planläggningen, såsom en exploatör, är naturligtvis förekomst av arrende på marken känd.

Har råmarksförvärvet genomförts genom en fastighetsreglering kan förekomsten av arrendet, eller rent av arrendeavtalet i sig, finnas presenterad i den förrättningsakten. Ofta genom att de varit föremål för ett beslut om att fortsatt bestå i förrättningen.

Besittningsskyddade arrenden har trots att de sällan är inskrivna ett särskilt sakrättsligt skydd mot ägarförändringar och vid fastighetsregleringar. Det gör att man kan utgå för att de fortsatt är gällande under sin gällandetid, trots att sådana förändringar skett.

Hur ska vi som kommun hantera geometrier för avtalsrättigheter enligt avsnitt 3.6.2 för att förenkla framtida fastighetsutredningar för grundkarta och fastighetsförteckning?

Här kan du ta del av ett exempel för hur Eskilstuna kommun, som inte är en KLM-kommun, hanterar avtalsrättigheter. Exemplet är skrivet av Eskilstuna kommun.

Vi har skapat tre olika GIS-lager, ett för punkt, ett för linje och ett för ytor, för avtalsrättigheter i vår GIS-databas. 

När vi gör en utredning för en grundkarta så går vi igenom vilka uppgifter som finns om de aktuella fastigheterna i fastighetsregistret, sen så kollar vi om några av de aktuella avtalsrättigheterna redan finns i våra mappar och/eller digitaliserade som geoobjekt.

Om vi inte har akterna så beställer vi dem, sparar ner akten i en mapp med samma namn som avtalet har i allmänna delen i fastighetsregistret och sen digitaliserar vi objekten och lagrar i GIS-databasen.

På samma sätt kollar vi om det finns objekt digitaliserade i området sen tidigare, men inte finns i fastighetsregistret, då får vi hantera dessa på lämpligt sätt.

Bakgrunden till vårt sätt att jobba

Statliga lantmäterimyndigheten i Eskilstuna började tidigt (ca 2008) med att både spara akten från Riksarkivet och att digitalisera geometrierna från kartbilagorna. Akten sparades i en egen mapp, för att minska dubbelarbete om kollegor i samma korridor beställde kopior på samma akter från Riksarkivet.

Akten sparades med samma namn som akten har i allmänna delen i Fastighetsregistret. Geometrierna digitaliserade vi utifrån kartbilagorna och checkade in i Lantmäteriets interna PM-skikt.

Vi vidareutvecklade arbetet på Eskilstuna kommun. Först kopierade vi skiktet med avtalsrättigheter från Lantmäteriets interna PM-skikt till kommunens GIS-databas. Sedan lade vi till några kolumner för fler attribut. Vår databas är skild från Lantmäteriets databas, men vi har redigeringsspårning så att kollegorna på Lantmäteriet, om de önskar, kan ta del av alla redigeringar sedan ett visst datum.

Kan det finnas några juridiska problem för en kommun att bygga upp ett GIS-skikt med ytor för avtalsservitut, det handlar ju om civilrättsliga avtal mellan privatpersoner, GDPR eller annan lagstiftning?

Lantmäteriets jurist menar att skrivningen i HMK inte i första hand tar sikte på insamling av avtal rörande oinskrivna avtalsservitut från avtalsparterna.

Om det skulle vara fråga om insamling av servitutsavtal från avtalsparterna så kanske man kan göra det med stöd av samtycke från avtalsparterna enligt Artikel 6.1 a) GDPR. Den utgör rättslig grund för behandlingen om den registrerade har lämnat sitt samtycke till att dennes personuppgifter behandlas för det aktuella ändamålet.

Samtycket ska vara frivilligt. OBS! Notera dock att samtycke enligt GDPR kan återkallas när som helst.

Om det enbart är fråga om av kommunen redan kända oinskrivna avtalsservitut så finns informationen redan hos kommunen. Kommunen kan då behandla dessa redan insamlade personuppgifter så länge det inte är oförenligt med de ursprungliga ändamål för vilka personuppgifterna en gång insamlades.

Rättslig grund kan då vara ”uppgift av allmänt intresse” enligt Artikel 6.1 e) GDPR i kombination med att kommunen som integritetshöjande åtgärd även bör ”inhämta samtycke från avtalsparterna”.

Reglering när det gäller att samla in oinskrivna avtalsservitut finns i följande författningar

Plan- och bygglagen

  • 5 kap. 8 §
  • Bemyndiganden 16 kap. 1 a §

Plan och byggförordningen

Planhandlingar

  • 2 kap. 5 a §, Förordning (2019:207), 2 kap. 5 b §, Förordning (2019:207), 2 kap. 6 §, Förordning (2018:1872)

Bemyndiganden

  • 10 kap. 29 §, Förordning (2019:207)
  • 10 kap. 30 §, Förordning (2019:207)