Hitta gränser

Gränsmarkeringen är oftast en råsten eller ett rör i marken.

Råstenen är den vanligaste av äldre gränsmarkeringar på landsbygden och i skogsmark. Den består i allmänhet av en rest toppig sten, något nedgrävd. Den är kringskolad med mindre stenar och stenskärvor. Ibland lades tegelskärvor eller träkol under röset för att utvisa att det var ett verk av människohand. I enstaka fall kan råstenen utgöras av en jordfast sten, men är då ofta på något sätt märkt med någon inhuggning samt kringskolad för att utmärka dess status.

Rör som slagits ner i marken är idag det vanligast förekommande gränsmärket. Det förekommer även hål eller dubb i sten eller berg (ibland omgivet av en huggen fyrkant), trästolpar (i myrmarker) och rör som fästs i sten eller berg eller gjutits fast i cement.

Ibland kan man ta fel eftersom inte alla markeringar eller hävder är fastighetsgränser. I tätorter är det vanligt att stödmurar, häckar, staket, plank etcetera är tecken på en hävdad gräns. Ett rör i marken eller ett hål i berget kan vara en gränsmarkering, men även olika punkter som används för mätningsarbeten är markerade på samma sätt. Det finns ingen text på markeringen så det framgår inte vilket ändamål den har. Dessutom kan det finnas andra rör som sticker upp ur marken, till exempel vattenledningsrör.

Gränsmarkeringen är enligt bestämmelse i jordabalken det som i första hand rättsligt visar var fastighetsgränsen mellan fastigheter är belägen. När fastigheter skapas beslutar man om gränser och markerar dem för att det ska vara möjligt att hävda fastigheten.

En gräns som har tillkommit vid lantmäteriförrättning eller dylikt är lagligen bestämd och det är gränser av den typen som behandlas här. Exempel på gränser som inte är lagligen bestämda är gränser kring kolonilotter, sämjelotter och arrendetomter.

Du kan som markägare på egen hand söka dina egna gränser, hugga upp gränslinjen, måla träd i gränslinjen och slå ned pålar som markerar gränsen och tydliggöra markeringar med färg, (gärna vit eller mörkröd), märkbrickor, pinnar etcetera.

Om du gör detta tillsammans med den eller de markägare du delar gräns med, undviks många onödiga konflikter. Det är också klokt att kontakta grannen innan man påbörjar något som kan tänkas påverka dennes fastighet exempelvis bygga staket, murar eller anlägga häckar i gränsen.

När man köper en fastighet är det bra att ha gränserna klara för sig. Begär alltid att säljaren ska visa var gränserna går och var eventuella gränsmarkeringar finns.

Nej, det är straffbart att förstöra eller ändra en gränsmarkering. Det är alltså inte tillåtet att till exempel rubba eller kapa befintliga gränsrör. Det är givetvis också straffbart att avsiktligt flytta en gränsmarkering. Dessutom får du inte utan vidare bygga i eller för nära en gräns eller på annat sätt påverka en grannes möjlighet att använda sin fastighet.

Vet du att ett gränsmärke kommer att skadas, så kan du få hjälp att säkerställa dess läge, genom att få det inmätt. Om du av misstag råkar förstöra en markering - fylla massor över den, gräva eller plöja bort den - så får du inte på egen hand sätta tillbaka den där du tror att den stod. Markering av gränspunkter är en uppgift för Lantmäteriet.

Gamla gränsmärken - även sådana som inte längre har någon funktion - kan vara i lag skyddade som kulturminnen.

Med hjälp av kartor, uppgifter från tidigare ägare, och från nuvarande och tidigare grannar, kan du oftast ta reda på var någon markering finns eller var delar av en gräns är tydlig. I skogsmark kan du lämpligen börja med att leta efter markeringar i ändpunkter eller i hörn, eftersom dessa markeringar oftast är större och tydligare än markeringar som ligger däremellan.

Hittar du en markering eller detaljer på kartan såsom hus eller diken som fortfarande finns kvar kan du ta ungefärliga mått därifrån. Sedan letar du efter fler tecken på marken där du tror att något bör finnas. Rågångar i skogen och gärdesgårdar samt stenmurar skvallrar om att här går en gräns. Det förekommer också att gränser i skogen stakats ut med aluminiumpålar.

Exempel på olika tecken i naturen som tyder på att det finns en hävdad gräns är;

• skillnader i bestånden i skogsmark såsom skog av olika ålder.
• bleckor i träd. Ta därför inte bort träd med sådana om de kan vara sparade för att visa rågången.
• kvistade och avskalade käppar (oftast gran). Sätt upp dem igen om de ramlat omkull.
• diken.

I skogsmark finns ofta så kallade utliggare och visare cirka 20 meter från råsten i gränsens riktning. Utliggare och visare är en avlång upprättstående sten som pekar i gränsens riktning. Det kan också ofta i myrmark vara tre träpålar i gränslinjens riktning. Visare placerades ofta på höjder och krön i terrängen.

På kartan finns ibland mått som kan användas. Det kan också finnas lägesuppgifter i form av koordinater på kartan (punkter som mätts in från kända märken eller speciella mätpunkter) eller i en bilaga till kartan (teknisk beskrivning). I tätbebyggda områden är måtten oftast angivna med stor noggrannhet - på centimetern när.

De kartor och handlingar som upprättats vid lantmäteriförrättningar och som beskriver när fastigheten bildades är det viktigaste hjälpmedlet för att se var gränser går. Dessutom har man god hjälp av registerkartan. Registerkartan finns på Lantmäteriet. I tätorter finns ofta kartor i större skala, till exempel primärkartor och grundkartor, som finns hos kommunen.

På Lantmäteriets förrättningskartor ser du ofta vilken typ av markering som används för att märka ut just din gräns. Varje gränsmarkering benämns då med en förkortning. Nedan är en lista på de vanligaste förkortningarna som används på förrättningskartorna. Har du hittat en förkortning på din karta som inte finns med nedan? Välkommen att kontakta Kundcenter så hjälper de dig.   

Förkortning - Markeringstyp:

Db - Dubb i berg

Dg - Dubb i betonggjutning

Ds - Dubb i sten

Grg - Gammalt rör i betonggjutning

Grn - Gammal råsten

Grm - Gammalt rör i mark

Hb - Borrhål i berg

Hg - Borrhål i betonggjutning

Hs - Borrhål i sten Om Omarkerad punkt

Rb - Rör i berg

Rg - Rör i betonggjutning

Rm - Rör i mark

Rn - Råsten

Rs - Rör i sten

Tp - Träpåle

Sa - Spik i asfalt

Sb - Spik i berg

Sg - Spik i betonggjutning

Ss - Spik i jordfast sten

St - Stolpe

Avsöndring var en privat jorddelning med begränsat myndighetsinflytande där överlåtelsehandlingen är central. Åtgärden kunde genomföras fram till 1928 då Jorddelningslagen trädde i kraft, och fram tills 1917 krävdes inte ens en karta över gränserna.

Förenklat kan man säga att det var de berörda parterna som tillsammans beslutade hur gränserna skulle gå och vilka rättigheter som skulle följa med den nya fastigheten.

Vid en avsöndring blir inte fastighetsgränserna lagligen bestämda. Vid oklarheter kring gränsens juridiska läge kan det därför krävas en fastighetsbestämning för att klargöra en avsöndrad fastighets rättsliga gränser.

Mer information om fastighetsbestämning finns att läsa här. 

Lantmäteriet mäter endast in gränspunkter för en fastighet i samband med en lantmäteriförrättning. Det innebär att den enda redovisning som finns är i det koordinatsystem som var aktuellt vid tiden för förrättningen. 

Om ingen ansöker om ny lantmäteriförrättning så görs ingen mätning och de gamla koor­di­na­terna består, och är alltså de enda koordinater som Lantmäteriet har angående fastigheten. För gränspunkter gäller i första hand de markeringar som finns på marken. Om markeringar saknas på marken får i andra hand information hämtas från förrättningskartan och andra handlingar.

Många äldre förrättningar är gjorda i andra koor­di­nat­system än vad som är aktuellt idag, men Lant­mäte­riet utför inga uppdrag gällande transforma­tioner av koordinater för fastighetsgränser.

E-tjänsten Koordinattransformation stödjer transformation mellan koordinatsystem som baseras på RT 90 och SWEREF 99. 

I e-tjänsten Min karta kan du själv ta fram ungefärliga koordinater i SWEREF 99 TM för fastighetsgränser.