Här beskrivs hur fastighetsgränser i vatten fungerar, vad som räknas som enskilt och allmänt vatten samt hur gränserna mellan dem bestäms – särskilt i de fall där gränserna är oklara.
Enskilt vatten
Fastigheters gränser i enskilt vatten är beslutat vid fastigheternas bildande. Enskilt vatten kan vara samfällt för flera fastigheter, eller vara delat mellan enskilda fastigheter.
Till enskilt vatten räknas:
- Insjövatten
- Kustnära havsvatten
- Vatten som ingår i en fastighet.
Oklara gränser i enskilt vatten
Ibland är gränserna tydligt bestämda, till exempel med hjälp av koordinater eller exakta avstånd från land. Då går det oftast att förstå var gränsen går genom att titta på förrättningskartorna.
Hur väldefinierade gränserna är beror till stor del på det definitionssätt som valdes när fastigheten bildades. Många gränser kom till redan på 1700- och 1800-talet.
Ofta är gränser i vatten inte exakt angivna, eftersom det kan vara svårt att veta var de går. Därför kan man behöva göra en särskild utredning för att fastställa gränsens läge.
Enligt lagen hör det vatten som ligger närmast en fastighets strand till fastigheten. För att avgöra vilket vatten det gäller utgår man från hur stranden såg ut när fastigheten bildades.
Den här regeln används om det inte går att fastställa gränsen på vanligt sätt, till exempel om det saknas beslut, kartor eller markeringar som visar var gränsen går.
Läs mer i 1 kap. 5 § jordabalken på riksdagen.se (nytt fönster)
Allmänt vatten
Vatten som inte ingår i fastighetsindelningen kallas allmänt vatten.
Allmänt vatten finns i:
- Havet
- Vänern
- Vättern
- Hjälmaren
- Storsjön.
Övriga sjöar består enbart av enskilt vatten.
Allmänt vatten i havet är det vattenområde som finns längst ut i havsbandet och sträcker sig till territorialgränsen (territorialgränsen är den gräns i havet som markerar hur långt ut från kusten ett lands område och lagar gäller, och gränsen där internationellt vatten börjar).
Gränsen mellan allmänt vatten och enskilt vatten
Gränsen mellan allmänt vatten och enskilt vattenområde är av stort intresse för till exempel havsplanering, rätten till fiske och vid fastighetsbildning. Gränsen mellan enskilt och allmänt vatten regleras enligt lag.
Läs mer i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde på riksdagen.se (nytt fönster)
En huvudregel för gränssträckningen mellan enskilt och allmänt vattenområde bygger på:
- avståndet är 300 meter från strandlinjen.
- avståndet är 300 meter från en ö av minst 100 m i längd.
Vattnet där utanför är allmänt vatten. Undantag gäller där djuphavskurvan för tre meters djup går längre ut från strandlinjen än 300 meter.
De flesta gränser i enskilt vatten mot allmänt vatten är inte utredda och finns därför inte redovisade på några kartor.
Specialbestämmelser
Specialbestämmelser gäller för vissa kuststräckors vikar och fjordar samt för vissa öar. Exempelvis omfattar flera fjordar i Bohuslän allmänt vatten inne i de smala vikarna. Det finns också platser vid bl.a. Norrbottens län och Kalmar läns kuster där gränsen följer detaljangivna sträckningar.