Sedan den 1 juli 2000 finns en hänsynsparagraf införd i kulturmiljölagen med föreskrifter om att tillämpa god ortnamnssed.
Hänsynsparagrafen
Paragrafen stadgar att 'god ortnamnssed' skall iakttas vid statlig och kommunal ortnamnsverksamhet. Detta innebär bland annat att man inte får ändra hävdvunna ortnamn utan starka skäl.
Vidare ska ortnamn normalt stavas enligt vedertagna regler för svensk språkriktighet. Ortnamn på svenska, finska, meänkieli och samiska ska samtidigtanvändas i våra flerspråkiga områden.
Kulturmiljölagen (nytt fönster), Lag (1988:950, ändrad 2013:548) 1 kap. § 4 God ortnamnssed.
Vid statlig och kommunal verksamhet skall god ortnamnssed iakttas. Detta innebär att:
- hävdvunna ortnamn inte ändras utan starka skäl,
- ortnamn i övrigt stavas enligt vedertagna regler för språkriktighet, om inte hävdvunna stavningsformer talar för annat,
- påverkan på hävdvunna namn beaktas vid nybildning av ortnamn, och
- svenska, samiska, meänkieli och finska namn ska så långt som möjligt användas samtidigt på kartor samt vid skyltning och övrig utmärkning i flerspråkiga områden.
Namn som godkänts av Lantmäteriet ska i statlig och kommunal verksamhet användas i sin godkända form, Lag (2013:548).
Du kan även läsa mer om god ortnamnssed i nr 6 i Lantmäteriets skriftserie Ortnamn och namnvård.