Leksands kommun ansökte för sju år sedan om att föra över ansvaret för enskilda vägar från kommunen till fastighetsägarna. Trots ett stort motstånd från kommuninvånarna och en hel del överklaganden har man nu bildat ett 60-tal gemensamhetsanläggningar och samfällighetsföreningar i cirka 90 byar. Med hjälp av ett sammansvetsat team och med enkla och effektiva arbetssätt blev arbetet klart på utsatt tid.
I Sverige har stat och kommuner ansvar för våra allmänna vägar, medan ansvaret för enskilda vägar ligger på de fastigheter som har nytta av dessa vägar. För förvaltningen svarar ofta någon form av organisation, samfällighetsförening eller delägarförvaltning som omfattar berörda fastighetsägare.
Leksands kommun tog på 70-talet beslut om att även ta på sig ansvaret för de enskilda vägarna. Beslutet ändrades sedan eftersom kommunen i stället ville använda kostnaden för vägunderhållet och skattepengar på vård, skola och omsorg, och tog därför beslut om att de enskilda vägarna i Leksand, från och med 1 juni 2025, ska skötas av vägföreningar.
Från trög start till väloljat maskineri
Leksands kommuns ansökan till Lantmäteriet om att bilda ett antal vägföreningar skickades in 2018.
– Till en början gick det trögt. Förslaget väckte också stort motstånd bland kommuninnevånarna, varvid kommunen under en tid bad Lantmäteriet att avvakta. Det kom också en pandemi emellan som gjorde det svårt att hålla fysiska sammanträden, vilket behövdes i den här ”tvistiga frågan”, berättar Desirée Furn, chef på Lantmäteriet i Falun där huvudansvar för ärendet har handlagts.
På hösten 2023 insåg enhetens ledning att de behövde göra något för att bli klara i tid. En arbetsgrupp formerades för uppgiften, som gavs högsta prioritet. Man tog in personer med erfarenhet av stora ärenden med många förrättningar och sakägare och fick förstärkning från en annan enhet.
Vinnande arbetssätt
Arbetsgruppen gavs utrymme att själva bestämma hur uppgiften skulle lösas. Framgång har kommit tack vare olika kompetenser och personligheter.
– Vi blev snabbt ett stadigt team med en gemensam målbild och med tydliga mandat att prioritera ”projektet”. Vi drog upp tidslinjer bakåt från när vi skulle vara klara och kom fram till hur mycket tid vi högst kunde lägga på respektive ärende. Vi förenklade och effektiviserade vårt arbetssätt, bland annat när det gällde att beräkna andelstal, berättar en av handläggarna.
Gruppen har fungerat som ett sammansvetsat och prestigelöst team med stor tillit till varandra, där man har hjälpt till utifrån vilka kompetenser som behövts. Avstämningsmöten varje vecka och stunder för att dryfta stora och små problem har hjälpt gruppen att ha koll och skapa ett kitt sinsemellan.
Upprörda sakägare
Motståndet bland kommuninnevånarna under arbetet har varit stort, vilket har satt press på teamet hos Lantmäteriet. För varje förrättning har man haft två till tre sammanträden, med som mest upp till 500 sakägargrupper på mötena. Stämningen har ibland varit upprörd, vilket kulminerade med ett bombhot i samband med ett sammanträde, som ledde till polisanmälan. Därefter slutade medarbetarna att åka ut till bystugorna och höll sig istället till större anläggningar.
– Vi gjorde också klart på sammanträdena att vi inte tolererade vilket bemötande som helst, och fick också stöd för det av många sakägare.
Det blev också viktigt att tydliggöra kommunens och Lantmäteriets olika roller Sammanträdena delades upp i tre delar: Kommunen inledde med varför man lämnat in en ansökan varefter Lantmäteriet gick igenom själva förrättningen. Sedan svarade kommunen på frågor och kritik som gällde deras beslut. Teamet kom även överens om att alltid vara minst tre medarbetare på alla sammanträden.
Kvitto på att man lyckats - Många överklaganden men bara små justeringar
Missnöjet mot att ansvaret för vägarna lämnas över till vägföreningarna har lett till många överklaganden. Men trots rundor i Mark- och miljödomstol och även i Mark- och miljööverdomstolen har inga beslut tillbakavisats, med undantag av några mindre justeringar. Så nu är Lantmäteriets team redo att knyta ihop säcken, allt som återstår är ett par samfällighetsföreningar som ska bildas. Trötta, men nöjda, rika på erfarenheter och kollegor som blivit nya vänner, går de nu vidare till nya uppgifter.