Information som framställs eller samlas in av myndigheter har ofta användningsområden utanför den offentliga förvaltningen. Olika aktörer i samhället kan vidareutnyttja informationen för att skapa kommersiella eller ideella tjänster. Kartinformation och annan geografisk information kan exempelvis användas för att skapa GPS-tjänster.
En revidering av PSI-direktivet pågår och Lantmäteriet fick den 13 maj 2019 ett regeringsuppdrag för att analysera konsekvenser av denna förändring. Läs mer om regeringsuppdraget och den nya förslaget.
Den typen av vidareutnyttjande av myndighetsinformation regleras i PSI-lagen. PSI står för Public Sector Information.
Syftet med PSI-lagen är att främja utvecklingen av en informationsmarknad genom att underlätta medborgares och företags användning av handlingar som tillhandahålls av myndigheter.
PSI-lagen reglerar vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen. Vidareutnyttjande innebär att handlingarna används för andra ändamål än dem som de ursprungligen framställdes eller samlades in för. PSI-lagen ska alltså inte förväxlas med offentlighetsprincipen som ger varje medborgare rätt att ta del av offentliga handlingar.
PSI-lagen i korthet
Med vidareutnyttjande avses användning av handlingar för andra ändamål än vad de var avsedda för från början. PSI-lagen innehåller bestämmelser om villkor för att få vidareutnyttja handlingar som finns hos myndigheter. Lagen reglerar inte själva tillhandahållandet av handlingar eller om vidareutnyttjandet i sig är tillåtet. Reglerna om och vilka handlingar som får lämnas ut finns i andra författningar, t.ex. tryckfrihetsförordningen, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (2000:224) om fastighetsregister. PSI-lagen gäller inte för handlingar som en myndighet inte får lämna ut och inte heller för sådana begränsningar i vidareutnyttjande som en myndighet är skyldig att besluta om eller som annars följer av någon författning.
Myndigheters informationsutbyte omfattas inte av lagen, utom i de fall då det av sammanhanget framgår att myndigheten ska använda handlingarna i sin affärsverksamhet.
PSI-lagen anger ett tak för intäkter från avgifter som en myndighet tar ut för vidareutnyttjande av handlingar. Huvudregeln för avgiftstaket bygger på en marginalkostnadsprincip som innebär att avgifterna för tillhandahållande av handlingar inte får överstiga kostnaderna för att reproducera, tillhandahålla och sprida handlingarna. Är däremot en myndighet skyldig att ta ut avgifter vid vidareutnyttjande av handlingar för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet får intäkterna inte överstiga kostnaderna för att samla in, framställa, reproducera och sprida handlingarna samt en rimlig avkastning på investeringar.
De villkor en myndighet ställer upp för vidareutnyttjande måste enligt PSI-lagen vara relevanta och icke-diskriminerande för jämförbara kategorier av vidareutnyttjande och får inte i onödan begränsa möjligheterna till vidareutnyttjande. Myndigheten ska informera om vilka avgifter och andra villkor som gäller för vidareutnyttjandet. Myndigheten ska på sin webbplats tillhandahålla vilken information som kan vidareutnyttjas av externa användare.
En myndighet får bara bevilja någon en exklusiv rätt att vidareutnyttja handlingar om det är nödvändigt för att tillhandahålla en tjänst av allmänt intresse.
En begäran om vidareutnyttjande av handlingar ska behandlas skyndsamt. En myndighets beslut om villkor för vidareutnyttjande enligt PSI-lagen ska som huvudregel överklagas till förvaltningsrätten.
Frågor och svar
Kontakta oss
Om du vill ha mer information om hur vi tillämpar PSI-lagen är du välkommen att kontakta oss.
E-post: geodatasupport@lm.se
Telefon: 0771-63 63 63