Galileo är ett europeiskt GNSS med global täckning nära att bli fullt utbyggt. Till skillnad från GPS och Glonass utvecklades Galileo från början som ett civilt system.
Europeiskt satellitsystem
Utvecklingen av det europeiska Galileo, via EU och den europeiska rymdstyrelsen Esa, startade i slutet av 1990-talet och systemet är på många sätt mer modernt än GPS och Glonass. Systemet är kompatibelt med GPS och Glonass och har byggts upp under flera utdragna faser. De första satelliterna i den aktiva konstellationen sköts upp 2011 och i december 2016 uppnåddes en milstolpe kallad initial services. Denna milstolpe innebar att 18 satelliter då hade skjutits upp.
Den totala satellitkonstellationen för Galileo kommer slutligt att uppgå till 30 satelliter, fördelade på tre olika banplan cirka 23 222 km över jordytan. Satellitbanorna har en inklination på 56 grader, vilket är något större än vad GPS-satelliterna har.
Satellitsignaler
Galileosatelliterna sänder ut tre signaler, E1, E5 och E6, där E5 är uppdelad på E5a och E5b. Förutom rena navigationssignaler genom det som kallas Open Service (OS) tillhandahålls även tjänsterna
- High Accuracy Service (HAS), som tillhandahåller data för mätning med Precise Point Positioning (PPP)
- Search and Rescue Service (SAR), som möjliggör kommunikation vid räddningsuppdrag
- Public Regulated Service (PRS).
Satelliterna kontrolleras och styrs via ett tjugotal kontrollstationer med lite olika funktion, vilka har ojämn global täckning. Galileo använder sig av det geodetiska referenssystemet Galileo Terrestrial Reference Frame (GTRF) som är en oberoende realisering av International Terrestrial Reference System (ITRS).
Mer information
- Officiell information om Galileo finns på flera webbplatser:
- European GNSS Service Centre (GSC) (på engelska, nytt fönster) redovisas aktuell status för Galileo.