Languages Lättläst Teckenspråk

Praktiska skrivråd

Myndigheternas sätt att skriva ortnamn bildar ofta mönster för andra språkbrukare.

Därför är det viktigt att ortnamn på skyltar, i handlingar och i information till allmänheten följer ett korrekt svenskt språkbruk. Felaktigheter vållar ofta stark irritation hos allmänheten och kan orsaka stora kostnader när de ska rättas till.

Ortnamnen är en del av språket och kan lika litet som andra ord i språket skrivas hur som helst om kommunikationen människor emellan ska fungera utan missförstånd.

Att en namnform återges på ett enhetligt sätt på skyltar, kartor och i olika adressregister är självklart av stor betydelse, t.ex. när brandkår, ambulans eller polis ska söka sig fram till en viss adress i kritiska situationer.

Enligt kulturminneslagen ska ortnamnens stavning följa vedertagna regler för språkriktighet. I praktiken innebär detta att ortnamnen normalt stavas i överenskommelse med de stavningsregler som tillämpas i den senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista.

Så kallad gammalstavning försvann ur svenska språket genom 1906 års stavningsreform, som självfallet också omfattade ortnamnen. En del av gammalstavningen är det som kan kallas dekorativ stavning, vilket bl.a. innebär en förkärlek för att lägga till extra bokstäver, inte minst i mycket korta namn.

Om man är det minsta tveksam om korrekt namnform gör man klokt i att ta kontakt med Institutet för språk och folkminnen (nytt fönster) eller med Språkrådet (nytt fönster), myndighetens språkvårdsenhet i Stockholm, som gärna står till tjänst i språkliga frågor.

För mer information om Praktiska skrivråd (pdf) som är ett utdrag ur Skriftserien Ortnamn och namnvård nr 6, Ortnamnsrådets handledning i namnvård, 'God ortnamnssed', kapitel 10.